Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Torsåker

Allmänt

Bildsida 47

Har Ni information om bilderna klicka på länken INFO

Åter Torsåker Allmänt Index

Telegrafstationen.

Torsåkers mest kända röst har tystnat efter 28 år.

Det är bäst vi ringer i dag, för i morgon kan vi inte. Det var ord som fru Hanna Wihn i Torsåker ofta hörde på måndagen då det var sista dagen manuella telestationen var i bruk. Fru Wihn har i 28 år arbetat på Torsåkers växelstation, därav de senaste 20 åren som föreståndarinna.

Då fru Wihn 1929 började sin tjänst vid växelstationen utgjordes personalen av föreståndarinnan Fröken Ingeborg Lundin och två ordinarie biträden. I början på trettiotalet blev det nattjänst och då utökades personalen med ett biträde. Då automatstationen togs i bruk var det fem fasta biträden och tre i reserven.

Fru Wihn kopplade sista samtalet omkring klockan 22.30 på måndagskvällen. Hon hade vakt sista natten, men det var då ovanligt tyst. Inga abbonentsamtal behövde expedieras. Riktigt lugnt var det dock inte hela natten, ty vid 4-tiden började Televerkets personal provringa och klockan 5.10 hade den manuella stationen tjänat ut.

Vid 8-tiden kom telekommissarie Arvid Flising och sektionsingenjör Gösta Thunberg och avtackade Föreståndarinnan, samt ordinarie och extra telefonister, och så bjöd Televerket på kaffe.

Allmänheten har visat sin stora uppskattning av personalens arbete genom att överlämna blommor och gåvor. Biträdena överlämnade blommor till Föreståndarinnan och så tackade de varandra för gott samarbete och ett kamratskap som på Torsåkers växelstation varit föredömligt.

Televerkets personal började sedan nedmonteringen av den manuella telestationen, och sedan Fru Wihn vilat några timmar gick hon tillbaka till stationen där hon började plocka ihop blanketter och dylikt, som nu skall inlevereras till Gävle. Tre biträden blir nu tillfälligt anställda vid stationen i Storvik, tills automatiseringen inom området är klar.

Någon samtalsstation kommer inte att finnas i fortsättningen. En samtalsautomat finns dock vid Kyrkan, och nu hoppas Fru Wihn arr de ungdomar som lider av förstörelselusta låter åtminstone telefonen få vara ifred till nytta för personer som saknar telefon.

Premiärdagen hakade det upp sig med en del samtal, och Kommunalkamrer Forsman kom bland annat en gång till Polisen i Gävle och två gånger till Tullen i samma stad då han skulle till Skutskär.

Så har då även Torsåkersborna börjat använda petmoj –ett ord som Telekommissarien gärna ser ersatt med något trevligare - och Fru Wihn tycker det känns vemodigt att sluta det arbete hon känt som sitt kall. Jag tror jag skött arbetet till belåtenhet, säger Fru Wihn, ty jag har aldrig hört något klander. Fast det känns vemodigt skall det ändock bli skönt att för första gången på 28 år få fira en jul som inte rycks sönder av tjänstgöring på en växelstation.

En artikel i Arbetarbladet onsdagen den 27 november 1957.

Signor