Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Soldat och Trumslagare Nr 5 vid Fernebo Compani Olof Snell.

Han var Soldat för Rotehemmanen Kallmuren Nr 1 och 2,

Östansjö Nr 1 och Sälgsjön Nr 1.

Soldat Olof Snell var född 1796.

Hans Hustru Brita Lisa Ny var född 1802 i Kalvsnäs.

De gifte sig i april 1825.

Sonen Olof Snell föddes 1826.

Dottern Anna Brita Snell föddes 1828.

Sonen Lars Snell föddes 1832.

Dottern Cathrina Snell föddes 1835.

Sonen Anders Snell föddes 1841.

Dottern Stina Lisa Snell föddes 1845.

I början på 1845 dog Olof Snell då var dottern Stina Lisa endast en månad gammal de övriga var mellan fyra och nitton år.

Nu var hustrun ensam med sex barn. Det var ett hårt slag då 1840-talet dessutom var svårt. Det är nog inte lätt att förstå den situation hon hamnade i då. På den tiden fanns det inte mycket hjälp att få.

Socknen var indelad i åtta Rotar inte att förväxla med de militära Rotarna som var cirka femtio stycken.

Det fanns en förordning som hette Konglig, Majts, Nådiga förordning om Sockennämnder på landet av den 29 augusti 1843 som bestämde hur man skulle utöva tillsynen. Inom varje Rote skulle det finnas minst en ledamot av Sockennämnden som skulle bevaka hur man levde inom Roten och om sjukdomar, de fattigas situation med mera och som skulle rapportera till Sockennämnden.

Skommarhyttan hörde till Rote nr 6. Det var inte mycket hjälp att förvänta sig, däremot klander.

Från ett Sockennämndsprotokoll i juli 1846 säges i en paragraf följande: Som lönnkrögeriet inom Socknen till betydenhet synes bedrifvas på åtskilliga ställen, ansåge Sockne Nämndens Ledamöter nödigt till hämmande av detta onda, samt i öfverensstämmelse  med 2 § af Sockne Nämndens Protokoll den 20 april 1844, att följande allmänt kända , men ej öfverbevisade Lönnkrögare böra vid Sockne Nämndens nästa sammanträde förekallas och varnas för detta högst skadliga och förstörande oskick, nemligen Dagakarlen Hans Olsson i Särsta , Trummslagaren Snells Enka i Skommarhyttan, Rekryten Wirström i Wij, nu i tjänst hos Jon Andersson på Nr 6, samt Gruf Drängen Olof Anderssons Enka i Wij.

Man skrev inte ut Brita Lisa Ny med hennes namn utan lite nedlåtande ”Trummslagare Snells Enka”. Detsamma gjordes med Olof Olssons Enka.

Som representant för Sockne Nämnden och Rote nr 6, skrev man dock alla långa titlar, som Bruks Inspectorn Herr Fredric Eneroth på Gammelstilla.

När hon skulle ställas inför Sockne Nämnden var hon säkert orolig. De som satt i Sockne Nämnden var Bergsmän, Inspectorer från Bruken, Handlare, Kyrkoherden och alla de som bestämde i Socknen. Hon hade lång väg fram till Torsåker från Skommarhyttan cirka 3 mil fram och åter. Hon kanske fick gå hela vägen till fots, dessutom fick hon nog bevista Högmässan först också.

Från Sockne Nämndens Protokoll i november 1846 säges i en paragraf följande: Enligt vid sist hållne sammanträde fattadt beslut, intagit i Protokollet under § 4 och 5, voro, för förment utöfvat Hazardspel och Lönnkrögeri, till denna dag straxt efter slutad Gudstjänst kallade inför Sockne Nämnden de i desse § § omnände personer, samt dessutom för Lönnkrögeri Dagakarlen Anders Jansson i Berg, för att varnas för det öfverhandtagande oskicket, och tillstedes kommo nämnde personer utom Rekryten Wiström i Wij, nu i Barkhyttan, hvilken lät anmäla  förfall som af Sockne Nämnden godkändes, samt, utan anmält förfall, Dagakarlen Anders Jansson i Berg som enligt inlemnadt betyg, blifvit behörigen kallad den siste månad. Ynglingarne Anders Olsson i Solberga, Anders Ersson i Wij, Jonas Jonsson i Ofvanåker bestredo att de utöfvat något sorts Hazardspel, hvaremot Lars Person Holander erkände sig hafva i andra ynglingars sällskap spelat om ett Silfver Fickur. Efter att hafva erhållit både vänliga och alfvarsamma förmaningar att hedanefter föra ett anständigt lefverne, samt att framför allt undvika frestelser till dobbel och spel, som ofta är första steget till en ynglings fall och ofärd, finge desse ynglingar taga aftrede, hvarefter de för Lönnkrögeri anmälte förekomma.

Trummslagare Snells Enka i Skommarhyttan tillkännagaf att hon numera upphört med brännvinsförsäljning, och att hon hedanefter icke skulle befatta sig dermed, hvaremot Dagakarlen Olof Olssons Enka i Wij och Dagakarlen Hans Olsson i Särsta bestredo att de någonsin försålt brännvin.

Wid det att Nämndens Ledamöter erindrade, det minutering vore ett obestridligt skel för hemskaffande af större partier brännvin, hvilket vore kändt att Olof Olssons Enka och Hans Olsson ofta betydligt sig försåg till 30 till 50 kannor, emottog synnerligast Hans Olsson de honom nu gifva varningarna med tydligen visadt förakt och sidovördnad mot Nämnden och dess Ordförande, hvarefter desamma , ner några varningar icke syntes medföra det åsyftade goda ändamålet, fingo sig aflägsna.

Sedan Nämnden från sina platser uppstigit förekom Anders Jansson i Berg som helsades att afvakta Nämndens kallelse till ett annat sammanträde.

Man kan ju förstå att hon gjorde allt för att skaffa inkomster till sig och barnen även om det hon gjorde här kanske inte var det allra bästa.

1848 fick hon ett till barn Greta Ersdotter, då var hon 46 år gammal. Fadern hette Erik men något mer är inte känt om honom. De sista åren var hon benämnd som Fattighjon, då var man så nedtryckt som man kunde vara.

Brita Lisa Ny dog i oktober 1866. Hennes yngsta dotter Greta Ersdotter var då det enda kvarvarande barnet hemma, hon var då 18 år gammal. Av Soldattorpet som stod till höger uppe på kullen när man kommer fram till Skommarhyttan finns inget kvar.

Livet för Soldatfrun Brita Lisa Ny var nog ingen dans på rosor.

Berättat av Sven Göthe