Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Berg

Personporträtt

Bildsida 3

Har Ni information om bilderna klicka på länken INFO

Åter Berg Personporträtt Index

Robert Pettersson

Han föddes i Gammelstilla 1850 den 3 oktober. Här på bilden är han åttionio år gammal. Bilden är tagen i februari 1939. Han skrev sina levnadsminnen ur sitt långa och innehållsrika liv när han var åttioett år gammal. De kommer att återges från hans orginalanteckningar på den här sidan och efterföljande. De kommer inte att vara i någon kronologisk ordning utan är från olika perioder i hans liv. Han var också en av grundarna till föreningen Nytta och Nöje som bildades 1875, vilket det kommer att finnas avsnitt ifrån på efterföljande sidor. På "Sissven" i närheten av Kyrkan där föreningen bildades och där de hade sina sammankomster finns ännu stenen kvar med NN ristat på den.

Mina Lefnadsminnen

År 1850 den 3 oktober föddes jag vid Gammelstilla Bruk, i en liten stuga intill eller ej långt ifrån Herrgården.

Mina levnadsminnen, ja de gå tillbaka till mitt femte levnadsår, och nu har jag nått ett stycke på det åttioförsta. Jag hade fått till Faddrar ej mindre än sju par, däribland Brukspatronen, hans systrar och andra storheter vid Bruket. Det var meningen att det skulle vara sex par, men de hade glömt att uppsätta den Herre och Fru som skjutsade mig första gången fram över Gammelstilla Heden till Torsåkers Prästgård för att få dopet, och då satte prästen dit det sjunde paret. Jag fick i dopet namnen Evald Gustaf Robert, och så var alltså min första långresa ut i världen fullbordad, allt detta efter mors berättelse.

Julotta

Min första julotta i Torsåkers Kyrka 1854 kommer jag bra ihåg. På den tiden fingo Brukets Smeder och underlydande, hästar att åka till julottan med, så långt som hästarna räckte till. Så många som kunde gjorde sällskap och följdes åt med bloss, lyktor och lanternor. Det var vackert över Gammelstilla Heden, med den gamla stiliga tallskogen med snö, belyst av bloss och facklor. Jag satt mellan far och mor i en av de första slädarna. Då vi kommo till Lummerbacken och såg hela dalen belyst. Ja jag tycker nu att vår tid med det elektriska ljuset ej kan jämföras med den tidens talgdankar, detta levande ljus i alla från den rike till den allra fattigaste i sin lilla kojas fönster skulle hava ett juleljus. Det var härliga barndomsminnen.

Min första järnvägsresa.

År 1859 på sommaren kom far och mor att göra en lustresa tillsammans med en annan familj. Till Falun för första gången via Gefle Dala järnväg, och då fick jag följa med. Jag minns vi fick låna häst och for ganska tidigt från Gammelstilla till Storvik, och där inställdes hästarna i en bondgård till på aftonen vi skulle återkomma. Järnvägsvagnarna voro små på den tiden och långa uppehåll vid stationerna. Då vi kommo till Falun förundrade jag mig mycket över att allt folk mest voro svartklädda och kyrkklockorna ringde, det var på middagen. Det var Kungssorg efter Oskar I, för övrigt har jag icke mycket minne kvar av den resan. Endast det att jag började göra ett lokomotiv med vagnar och bygga en järnväg i backen utanför vårat hem. 1861 i Pingsthelgen fick jag göra min andra resa till Falun i sällskap med far och fyra Rättare från Gammelstilla Rättarställen. Vi gjorde då en fotvandring i Dalarna, Ornäs, Utmeland och så vidare. Jag fick i uppdrag av min lärare (Söderlund), att skriva dagbok och berätta allt vid hemkomsten, den blev också skriven. De hemmavarande och de som deltog i färden talade många år därefter om Roberts dagbok, men ledsamt nog är den nu försvunnen, liksom att alla deltagarna är döda, jag är ensam kvar. Den siste, Rättare Gustav Grönlund född den 12 september 1834 och död den 30 januari 1931 96 år, begravdes den 8 februari 1931.

Prolog

I mitten av 1840-talet startade Major P U Gussander vid Skinnarviken i Stockholm, en verkstad för tillverkning av förtennta mjölkkärl, som han hade fått patent på 1847. 1848 tog min far plats hos honom, som verkmästare för tillverkningen. Min mor hade samma år fått plats som hushållerska hos Majoren. På hösten 1849 gifte sig min far och mor. Samma år i oktober flyttade de med verkstad, inventarier och allt till Gammelstilla i Gästrikland.

   En flyttning på den tiden var mycket besvärlig. Mor berättade att de först åkte med en gammal hjulångare från Stockholm till Gävle, och sedan med häst till Gammelstilla. Då ägdes Gammelstilla Bruk av Majorens son, Löjtnant Axel Fritjof Gussander. Ett par stenkast från Herrgården fanns en mindre byggnad, innehållande ett kök och kammare i ena änden för far och mor, och verkstad i den andra änden. Arbetarna fick plats i en gammal herrgårdsbyggnad. Det var inte så storslaget på den tiden med bekvämlighet.

Det var en härlig natur, där hela bruket var omgivet av barr- och lövskog. Sjön gick upp med en vik framför verkstadsfönstren, så nära som ett stenkast därifrån. Här hade de fritt att få göra små roddturer och fiska. De kunde även ha små samkväm på den så kallade Lustholmen, där det fanns ett lusthus med glasfönster, ett litet vackert tempel, en grotta och lövsal. Hela holmen var omgiven av stora björkar. För övrigt var nog hela Bruket med sin stångjärnssmedja mycket vackert. Det var nog också vackert bebyggt efter sin tid, som man kunde se av alla gamla byggnader, men det förföll så småningom under Löjtnant Gussanders tid.

    Emellertid fortsatte nu mjölkkärlstillverkningen af Major P U Gussanders patenterade mjölkkärl, och såldes över hela landet, och till många av de Europeiska länderna. Även till Amerika sändes provsatser ända till i början på 1870-talet, då Majoren överlämnade verkstaden till min far. Majoren fortsatte en mejeriskola vid Mogård i Hälsingland, men dog strax därefter.

   Min far köpte en gammal gård i Berg, och vi fortsatte med mjölkkärlstillverkningen. Men den Gussanderska metoden var nu föråldrad och isvattensmetoden blev nu den förhärskande, varför man måste se sig om efter nya arbetsmetoder. Så dog min far helt hastigt och lämnade min mor och fem oförsörjda systrar till mig. Jag var klen och sjuklig liksom mina systrar. Det såg mörkt och bekymmersamt ut, men vår kära mor hon var tränad, uppväxt i ett fattigt hem, och äldst av sju syskon och fick komma bort och försörja sig själv vid fjorton års ålder. Med mors trägna ihållighet och att vi drog gemensamt åt samma mål, så gick med Guds hjälp allt även under denna tid.

Sällskapet Nytta Och Nöje

År 1875 bildade jag och några vänner ett litet sällskap som blev sällskapet ”Nytta och Nöje”. Vi inbjöd en del bekanta att samlas på ”Sissvedkullen”, första söndagseftermiddag i juli månad, och dit kom sexton personer, och så föredrogs och valdes tre personer att uppsätta stadgar och kalla till nytt sammanträde följande söndag. Sedan sysslades med lekar med mera. Så bildades sällskapet, och hade på denna plats sin sommarfest under bra många år. Alltid med lite kaffe och en sexa från Gästgivargården. På ”Sissvedsbacken”, som då ägdes av Bergsmannen Eric Larsson i Solberga, hade vi fått löfte att i en jordfast sten inhugga NN, som skulle bli minnesstenen, och Eric Larsson blev sedan invald av sällskapet som dess hedersledamot, jämte Fabrikör EH Hultin och Handlanden Lars Berglin i Solberga.

Våra sammanträden höll vi dels i Skolsalen dels i Kommunalrummet minst en gång i månaden, och där i mellan med kallelse från styrelsen. Vid sammanträdena diskuterades dels kommunala och politiska frågor, tal hölls, sångövningar, föredrag, föreläsningar, kemiska och elektriska experiment. Med ett ord man sökte i allt vad sällskapets valspråk var, Upplysning och bildning. En tidning utgavs till varje ordinarie sammanträde under ett par år. Tidningen hette Solen, ett litet bibliotek inköptes och böcker utlånades inom sällskapet. Men så småningom fick sällskapets medlemmar kommunala uppdrag, den ene efter den andre. En del flyttade från orten och så dog sällskapet ut, och av dem som 1875 var medlemmar finns nu endast några få i livet, vad jag vet 6-7 stycken. Men alla som tillhört detta sällskap har dock innehaft och har kommunala uppdrag, och på så sätt tjänat det allmänna och sin hembygd.