|
Klensmeden Anders Hoström.
Anders Hoström föddes i Hofors 1776. Hans föräldrar var Spiksmeden Per Hoström född 1742 och Margta Andersdotter född 1742. Anders var den andre av fyra syskon.
1800 gifte han sig med Anna Andersdotter. Hon var född 1778 vid Tolven.
1802 fick de sitt första barn, dottern Margta. Hon hade till Faddrar bland annat Robert Fredric Petré.
1807 flyttade familjen till Vall vid gården som idag kallas ”Hoströms Gården,” den ägs idag av Ingvar Persson.
1811 föddes dottern Anna.
1815 föddes dottern Brita, hon dog innan hon fyllde två år.
1818 föddes dottern Christina Cathrina, hon dog någon månad efter hon hade fyllt två år.
Anders Hoström var en duktig smed, han har bland annat tillverkat det vackra järnstaketet framför Torsåkers Kyrka. Grindarna är dock tillverkade av Klensmeden Sven Bohman från Gävle. Att inte Anders Hoström tillverkade dessa också sägs bero på tidsbrist. Han har gjort grindarna till Gävle Slott, samt till många andra ställen. Som det berättas om honom hade han en stor kundkrets. Det sägs också om honom att han var en originell person, samt att han var en riktig arbetsmyra, han arbetade både dag och natt. Han var en duktig fjädersmed vilket gjorde att han hade mycket arbete med den tidens fina hästdragna åkdon.
Han hade hjälp i smedjan av en smeddräng och en Klensmedsgesäll. Gesällen hette Eric Bergström. De båda, drängen och gesällen var nog inte lika intresserade av att slita som Anders Hoström gjorde. Som det sägs försökte de bota honom från det som de tyckte otyget att köra upp dem tidigt på morgnarna, ibland klockan tre på morgonen och sedan arbeta till sent på kvällarna. Han hade en gammal klocka som det gick att ställa på väckning. Väckningen var en hammare i klockan som dunkade och slog. När Anders hade gått och lagt sig sent på kvällen efter en hård arbetsdag, och ställt klockan på ringning tidigt, gick inte medhjälparna och lade sig utan väntade att han skulle somna. Sedan smög de in och ställde om klockan så att den hamrade och slog redan efter en timme. Drängen och gesällen var kvar ute i smedjan, så när smeden kom dit var det midnatt men det visste inte han, för han trodde det var morgon. Han trodde han hade sovit hela natten men det var bara en timme. Så den morgonen innan solen gick upp blev lång. Medhjälparna ställde klockan rätt igen under dagen utan att smeden märkte det. Det arbetade till sent på kvällen, och så gjorde de samma sak igen. Men dagen efter orkade inte smeden han måste få vila och det fick drängen och gesällen också. Efter den betan införde han lite mer normala arbetstider.
Anders Hoströms dotter Margta förälskade sig i gesällen Eric Bergström. Det var inget som Anders Hoström gillade att gesällen skulle vara ihop med henne, det sade han absolut nej till. Både drängen och gesällen bodde i samma hus som smeden och hans familj, som brukligt var på den tiden. Man åt även tillsammans. Men en kväll kunde Eric och Margta smyga sig iväg ut. De två gick upp till Igeltjärn och rodde ut i en båt. Det är svårt att veta vad som hände däruppe på sjön, men senare på kvällen hittades båten tom ute på vattnet. Efter den upptäckten stod Anders Hoström vid städet i smedjan hela natten och smidde en dragg. Redan i det första morgonljuset var han ute på sjön och draggade. Han lyckades även finna de två på botten. När han fick upp dem till ytan såg han att de höll varandra hårt i famnen. I den sorgliga stunden önskade han säkert att allt detta var ogjort. Efter den dagen blev han en annan människa som inte gjorde stort väsen av sig. Familjen Anders Hoström miste tre döttrar. Den enda som var kvar nu var dottern Anna, som nu var nio år. Den här sorgliga händelsen inträffade den 2 september 1820. Eric var då tjugoåtta år och Margta tjugo. De begravdes på Torsåkers Kyrkogård den 8 september 1820.
Mästersmeden själv dog 1830, endast femtiofyra år gammal.
Det finns en gammal igenväxt vret kvar vid ”Hoströms Gården” som kallas ”Smedsvreten”, ett minne efter Mästersmeden.
Den som passerar Torsåkers Kyrka kan titta på det vackra staketet och påminnas om Klensmeden Anders Hoström och hans skicklighet som smed. Det står där fortfarande efter snart två hundra år.
| 
