Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Vall

Personporträtt

Bildsida 4

Har Ni information om bilderna klicka på länken
INFO

Åter Vall Personporträtt Index

”Soldaten”.

Ernst Wilhelm Karlsson föddes i Gävle den 3 juni 1875 och dog i Torsåker 1970. ”Soldaten har nog många träffat när han for runt ute i stugorna med sin gårdfarihandel, eller när man varit hem till honom i hans lilla stuga på Vallbyheden, många minns säkert också pottan han hade under sängen som han drog fram när han skulle spotta ut snuset. ”Soldaten” var en färgstark person. Här nedan är en artikel från Gefle Dagblad, skrivet av signaturen Mason.

Gårdfarihandlare med rekord i Torsåker, 75 år i branschen, fyller snart 90 år.

Ernst Wilhelm Karlsson, Vallbyheden, Torsåker kan geografin. Har man som han varit gårdfarihandlare i 75 år, vet man det mesta om platser och orter. Ernst Wilhelm Karlsson kan förresten fira två jubileer i år. För det första har han varit gårdfarihandlare i 75 år, för det andra fyller han 90 år inom kort. Vilken av de två sakerna som ”smäller högst” kan inte Ernst Wilhelm Karlsson ge svar på. Det skulle möjligen vara det tredje.

Jag har inte den minsta tanke på att lägga av gårdfarihandeln än på några år.

Så säger landets förmodligen äldste aktive gårdfarihandlare, både vad åldern och antalet inom yrket verksamma år beträffar.

Just nu sitter han i sin lilla stuga på Vallbyheden och packar väskorna för den handelssäsong, som skall börja när som helst.

Du förstår, säger han, och river sig i det askblonda håret, som spretar som en tovig rakborste. Du förstår folk sitter hemma i stugorna nu och väntar på att Karlsson med väskorna ska dyka upp.

De är sånt, som kallas för reklam, ska du veta. Jo du, Karlsson kan nog knepen. Men någon skojare har han aldrig varit.

Men när det gäller att sälja billigt kan inte ens varuhusen konkurrera. Folk vet att jag säljer billigt. Mycket billigare än allt vad de ljuger om i realisationsannonserna.

Nytt Tillstånd.

Ernst Wilhelm Karlsson har inga tankar på att lägga av handeln.

Bara för någon dag sedan fick jag tillståndet av länsstyrelsen på en tid av ytterligare tre år. Den tiden får väl i alla fall gå ut, innan man kan börja fundera på att lägga av.

Tacka för att man skall ha papperen i ordning. Tillståndet att få bedriva gårdfarihandel måste förnyas vart tredje år. Stig Johansson som är polis brukar hjälpa mig att skriva.

Ernst Wilhelm Karlsson bor ensam i sin stuga på Vallbyheden sedan brodern gick bort för ett par år sedan.

Lyckligt ogift.

Skriv upp att man är lyckligt ogift och fri som fågeln säger han. Men ibland har det varit nära som attan, att man åkt dit.

I den lilla stugans kök, allrummet har Karlsson sitt lager. En härlig brokig blandning av strumpor, skjortor, slipsar borddukar och andra klädesplagg tillsammans med kammar och leksaker från Japan.

Sina handelsresor har Karlsson tidigare företagit med cykel, motorcykel och bil.

Tre timmar.

Folk sitter i stugorna och väntar på en. Mer än tre timmar skall det inte behöva ta att sölja ut en väska med varor. Nu kör jag inte bil längre. Jag får ha någon som skjutsar.

Karlssons basröst mullrar som åskan. Det askgrå håret står som en borste rätt upp på skallen. Nej inte finns det någon flint på min skalle inte, säger han.

Ögonen plirar ännu friska och blå, och hela ansiktet är som ett vägnät av fina rynkor.

Solen skiner in genom köksrutan på Karlsson, där han sitter på stolen. Man frestas nästan att föreställa sig, att det är ett snällt Högfeldtstroll, som sitter på en stubbe. Utanför är inte granskogen långt borta. Det är bara några halvt igenvuxna åkrar mellan stugan och skogen.

Filosof.

Karlsson lever inte isolerad i sin stuga. Nyheterna får han genom Gefle Dagblad och radion på byrån. Men han är inte belåten med utvecklingen i världen. Det gamla uttrycket att hut går hem har han fått bekräftat flera gånger.

Mitt ibland högen av varor på köksbordet ligger ett par slitna Biblar.

Klart man läser Bibeln. Den boken talar ord för ord om hur utvecklingen kommer att bli. Nu har människorna slängt all moral överbord. Kan det bli annat än elände.

Nej religiös är inte Karlsson, fast han tror på Bibelns ord. Någon församling tillhör han inte. Men kristen det är jag, säger han.

Femtonårig affärsman.

När jag var 15 år gjorde jag min första affär, säger Karlsson, som om ett par månader fyller 90 år. I 75 år har han sysslat med gårdfarihandel. Knogat på tunga varuväskor i ur och skur.

Dödsdömd.

Två gånger har jag varit dödsdömd av två olika läkare. Men jag lever än. Läkarna däremot vilar bägge två i jorden.

Ernst Wilhelm Karlsson myser. Bara genom att finnas till tycker han sig ha grundlurat vetenskapen ordentligt.

Det hände sig att Karlsson för omkring 70 år sedan satt och metade på en järnvägsbro. Han var så upptagen av fisket, att han inte märkte tåget, som kom rusande. Karlsson slungades av tåget med brutna lårbenshalsar ut i vattnet. Tillskyndande människor fiskade upp Karlsson. I två månader måste han ligga på sjukhus. Som genom ett under klarade Ernst Wilhelm Karlsson krisen.

Våren Vandringstiden.

Nu smälter vårsolen den uppskottade snön på Karlssons tomt. Snart porlar det i bäckarna, och då kan han omöjligt hålla sig i styr längre. Därför satt Ernst Wilhelm Karlsson och packade handelsväskorna, när vi häromdagen hälsade på i hans lilla stuga.

Nog är man fullväxt snart, när man är 90, men än flyter affärsblodet i ådrorna.