|
Torsåkers Fotohistoriska Sällskap |
Har ni information om bilderna klicka på knappen Info och berätta. |
| Berg Allmänt Bild 10:1. Ägaren till fastigheten A, Berg 1, som ligger på andra sidan ån är Nils Nilsson. Fastigheten som senare blev Malin Petterssons, nuvarande Möllerströms. Ägaren till Fastigheten B, Berg 2, är Jan Andersson samt Gruvbolaget som äger en del. |
| Berg Allmänt Bild 11:3. Vägen som går nedåt på västra sidan av ån mot ”Wallbysmian”, kallades förr ”Skumpen” och backen efter den för ”Skumpbacken”. Nuvarande namn på vägen är Skumpvägen. Där vid dammen ligger ”Wallbysmian” där det har funnits verksamhet under flera hundra år. På 1870-talet köptes den av smeden Anders Hellström, som startade tillverkning av liar där. Här på ån som leder ned till Wall, rodde färgare Hultin från färgeriet vid bron i Wall och upp hit till vadmalsstampen som han hade i Berg. Han lastade sin eka med vadmal och rodde sedan upp varje dag. Han satt inte i ekan som man brukar göra med ryggen mot färdriktningen och rodde. Han satt med ansiktet mot färdriktningen för att han skulle kunna se åns alla vindlingar. Det sättet att ro kom senare att kallas ”att ro Hultin”. Carl Reinhold Stjernsten född den 16 juli 1804 och död den 30 mars 1851, var Kyrkoherde i Torsåker från den 30 mars 1842 till sin död. Kyrkoherden tyckte om att bada så han tog sig ett dopp i Smeddammen varje dag när det var badväder. Han imponerade på smederna med att flyta på vattnet, kort och tjock som han var, eller ”rund som en ost” som uttrycket säger. En dag hoppade han i vid dammluckan, utan att se att den var öppen. Av den starka strömmen sögs han omedelbart ned under luckan och hamnade bland de grova stenblocken nedanför fallet, där smederna räddade sin mörbultade Herde. Tur i oturen var det att han inte fastnade under luckan. Vägen som leder från K vid bron och norrut, är vägen från Nedre Berg upp till Barkhyttevägen. Vägen längst till höger på kartan som går söderut och ned till Övre Berg är gamla Barkhyttevägen mot Torsåker. Backen från åbron och mot Torsåker kallades förr ”Hansbacken”, efter ”Hanses” som ligger vid C. ”Hansbacken” schaktades och rätades 1922. Namnet ”Hanses” kommer efter Hans Abilsson född 1655 och hans son Eric Hansson född 1678 som ägde Berg 3. ”Hansesgården” har flyttats först från Hofors till Berg och senare på 1940-talet tillbaka till Hofors igen. Vid D, Berg 4, ligger "Nirses" eller "Nilses" beroende på hur man uttalar det. Namnet kommer från Nils Olsson född 1684 och hans son Olof Nilsson född 1713. Vid H, Berg 8, ligger "Vinges". Namnet kommer från Lars Winge född 1821 och hans son Per Winge född 1842. Gården är troligen en av de äldsta i Berg. På andra sidan vägen låg "Dömniks" eller "Domnics", Berg 5. Namnet kommer från 1600-1700-talet, då de som bodde här hette Dominicus Persson och Per Dominicusson i varannat släktled. Gården utflyttades ur byn vid Laga Skiftet cirka två kilometer norrut mot Vingesbacke, och gårdsnamnet följde med. "Dömniks Joan" och "Dömniks Tilda", var namnen på Johan och Tilda Ekström som bodde på gården från 1890-talet till 1940-talet. Vid Ia, Berg 9, ligger "Nybons". Det fanns även sex krogar på tidigt 1800-tal. En Stora Kronan låg efter stora vägen genom byn. Det finns en ramsa som talar om vad krogarna hette, som säkert alla kunde på den tiden, ramsan lyder ”Pungpinan, Skinnpinan, Skinnpäls, Stora Kronan, Slantsnaran och Snorells”. Berättat av William Eriksson samt från andra uppgifter. |
| Berg Allmänt Bild 11:1. Så här såg det ut i Berg 1840. Sjön Tjerven gick ända fram till byn och upp mot vägen mellan Grindberget och skolan. Tjärven sänktes flera gånger under Bergsmanstiden och sitt slutgiltiga öde fick den 1906 då den torrlades helt. Efter det återstod endast ett sumpigt område. Namnet Tjerven har stavats olika under århundrandena. På 1700-talet stavades det Lissel Kierfwen, och även Kierwen eller Kierfwen. Sjön sades vara mycket fiskrik under sin livstid. Området norr om Tjärven med de små kullarna kallades "Jöljan". Ovanför bron efter Barkyttevägen där vägen svänger mot öster ligger det ett torp till höger som kallas "Ropans". Namnet Ropans kommer från ropa, han som bodde där var signalist i gruvan och ropade där olika kommandon. Till vänster om vägen på ungefär samma ställe låg "Lärmors", det namnet kommer från 1700-talet. En lärmor eller läsmor var en kvinna som kunde lära barnen stava och läsa. Det huset revs i början på 1930-talet. Backen där i kurvan kallas "Ropans backen". Där i samma område låg det ett annat torp med ett kök och ett rum. På den tiden kallade man kök, stuga eller stugu och rummet för kammaren. I slutet på 1850-talet bodde i det torpet två unga familjer, den ena familjen i köket och den andra i rummet. I byn blev de två familjerna kallade "Stugus" och "Kammars". Den familj som bodde i kammaren var William Erikssons farföräldrar, Eric Ersson och Britta-Stina Andersdotter. När de sedan,1861 byggde längre bort efter Barkhyttevägen följde namnet med dem, och sedan dess har huset där de bosatte sig i backen kallats "Kammars". Den väg som går in till vänster strax före bron kallades förr Verkhyttevägen. Den slutade då vid "Nygårds" där smederna bodde som arbetade i Bergs övre Hammare, det som senare skulle bli Norborgs Gjuteri. Från "Nygårds" och ut till "Aderbacken" som området kallas efter vägen mot Grindberget var det bara en stig. Berättat av William Eriksson samt från andra uppgifter. |