Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

Sockennämnden den 6 december 1845.

   Sedan Sockennämdens Ledamöter hade samlats, tog man upp frågan, hur tillgången på livsförnödenheter inom Socknen ser ut. Man diskuterade det bekymmersamma läget, att det är brist på spannmål redan nu, samt att denna ställning blir allt mer och mer betänklig, vilket fordrar kraftiga och skyndsamma åtgärder för att avhjälpa, så att inte verklig nöd skall inträffa.

Med hänsyn till detta nedslående förhållande skyndar Sockennämnden, att anmoda ärendet till behandling i Allmän Sockenstämma, och Sockennämnden fäster Församlingens uppmärksamhet på frågans betydande natur, samt uppmanar Församlingen att med beredvillighet bidra till det ondas avvärjande. Den hjälpkälla som erfordras kan inte på enskild väg uppnås, Sockennämnden förutsätter alltså, att om behovet någorlunda skall kunna fyllas, vid närvarande höga spannmålspriser, Församlingen frambär sin hotande ställning inför Konungens Befallningshavande och under gemensam ansvarighet anhåller om dess gunstiga förande hos Kongl. Majt. för att få ett lån av Statsmedel till minst 10 000 Riksdaler Banco,
att räntefritt återbetalas om ett år.

   Sockennämnden lever i den förhoppning att nöden på detta sätt skall kunna avhjälpas, och man föreslår att för de medel man hoppas få, skall kunna inköpa spannmål eller mjöl, och att man tillhandahåller dessa varor på tre lämpliga platser inom Socknen, till exempel, vid Kyrkan, i Väster Hästbo och i Tjärnäs, varorna som man lämnar ut skall dock betalas kontant, eller mot annan lämplig betalning. Man skall även sätta upp regler för hur man lyfter lånet, och dess förvaltning.

Man tog även upp frågan hur det var med arbete och förtjänst för dem som var dagavlönade. Särskilt i södra delarna av Socknen var de många som fick sin förtjänst genom kolning, och då kolningen normalt avslutas vid Jultiden, var det svårt för många att få arbete efter kolningen, vilket gjorde att dessa arbetare med familjer hamnade i en mycket svår situation.

Någon större omfattning av tiggeriet hade det ännu inte blivit, men Sockennämnden inser att detta olyckliga medel måste tillgripas av många om man inte får hjälp. Sockennämnden föreslår också att man skulle kunna få ta från Fattigkassans kapital för att hjälpa dem som hamnade i allvarlig kris och inte kunde hjälpa sig själv.