Torsåkers Fotohistoriska Sällskap

1883 i juni.

   Den kungliga björnjakten spökar ännu i bygderna kring Storvik, i synnerhet i Torsåker. Man har där fått för sig, att den kungliga björnen ännu finns kvar i trakten. Han har, säger man, en huld maka i Svärdsjö samt en i Husby, och mellan dessa vandrar han oupphörligt såsom ”den stundeslöse”. Nu vill det sig inte bättre, än att skogens drott på denna sin vandring skall passera ett hörn av Torsåker, och denna tro har i dessa dagar vållat en beklaglig olycka.

   Skogvaktaren Lars Petter Lundqvist i Tjärnäs trodde han som andra, på mormonnalles vandringar och lade därför ut en björnsax med lockbete på ett ställe, där han antog att björnen skulle stryka fram.

   I måndags afton, då man i trakten förde sina kor från betet, saknades vid hemkomsten en, som tillhörde Olof Persson i Tjärnäs. Man letade natten till tisdagen, hela tisdagen och följande natt, men ingenstans stod kon att finna. Äntligen på onsdagskvällen fann ett par personer henne sittande fast med ett fram- och ett bakben i björnsaxen. Där hade det arma djuret suttit i två dygn utan föda och vatten samt naturligtvis även mycket plågad av saxen.

   Det värsta är dock, att då de personer, som fann kon, inte förstod sig på att öppna björnsaxen, så de tog sig för att hugga av benen på djuret för att befria det ur fångenskapen. Det låter nästan otroligt, säger Norrlandspostens brevskrivare, men är dock, dess värre, fullkomligt sant. Antagligen hade kon, av nyfikenhet lockats att närmare taga reda på den utlagda åteln, kommit att trampa i saxen, samt då helt ofrivilligt och ännu mera oskyldigt blivit ett offer för jakten efter den kungliga björnen.